Censur, filtrering, ensidighet och förenkling i debatten letar sig in i juridiken

Funderar över hur man överklagar en kommunal instans beslut. Länsrätten? JO-anmäla censur? Visst är det jäkligt tjatigt att hålla på med en kommunal IT-grupps bestämmelser när man hade kunnat engagera sig i något annat (inspirerad av t ex mobilize.org). Men grejen är att jag är rädd för ökad censur och förbud när vi redan under lång tid haft en så dualistisk diskussion om nätanvändning. Tittar vi internationellt så verkar det ju tyvärr också som att Sverige tänker gå samma väg som förbuds- och förenklingsnationer som USA & Storbritannien.

Tänker att alla bibliotekarier måste agera mot förbud, filtrering och kontroll så att vi inte hamnar i den situation som råder i Storbritannien (uppsåt är straffbart - ännu inte inträffade händelser) eller USA där alla bibliotek och skolor som mottar någon form av offentlig finansiering måste filtrera nätet (Läs om lagstiftningarna COPA, CIPA och DOPA i t ex Weber & Dixon s bok som faktiskt är värd ett par hundra eller någon av Brian Simpsons artiklar (se bl a volym 14 nr 2 av Information & communication technology... eller hyllningsboken till honom... Eller läs min magisteruppsats om riskbilder och kontroll av ungas nätanvändning. Läs den gärna om du har svårt att sova. Du kommer garanterat bli trött och uttråkad av alla cirkelresonemang).

I Sverige har Nyamko Sabuni och justitiedepartementet (se t ex SVD) talat om att den brittiska lagen skall vara förebild för en svensk lagstiftning. Konservativa aktörer som Netscan (vilka redan beter sig som ett medborgar-garde på nätet och förstärker gränserna mellan barn och vuxenvärlden -bygger på förfärliga stereotyper- dvs ökar på generationsklyftorna och förfrämligar barn och vuxna från varandra allt mer) får härigenom försprång och jag tror att en samlad biblioteksvärld som arbetar för barnens rätt att uttrycka sig och agera på nätet skulle kunna göra skillnad. Kanske kan svensk biblioteksförening starta ett projekt i stil med de chattrum FN tidigare drev för barn att diskutera våld - i skolan och hemmet. Där man eftersträvade att låta barn från olika delar av världen mötas och tala om sina rättigheter. (Hittar inte chatrummet nu. Är det avslutat?)

Kuriosa: I dagens DN tillfrågas ett par barn vilken som är deras favoritbok. En treåring svarar Pelle Snusk!

Tjejer - Upp till kamp i digitala rum

Jag har upprepade gånger läst och många gånger upplevt att nätet är en plats styrt och dominerat av vita, västerländska, heterosexuella (nej jag räknar inte upp fler kategorier,fyll på själva) män och ofta använt detta påstående för att argumentera mot de postmodernistiska skribenter som vill framhålla nätets funktion som överbryggande medium i fråga om sociala & kulturella konstruktioner av kön, etnicitet, sexualitet och funktionshinder.

Vilken analys man än lutar åt så är den amerikansk studie (som refereras på Medierådets hemsida) som visar att tjejer är mer aktiva på sociala nätverksforum, bloggar mer, skapar fler hemsidor och publicerar mer än killar på nätet glädjande att läsa på internationella kvinnodagen. Som genusintresserad får man ständigt skäl att måla verkligheten i svart och ständigt befinna sig i opposition med vedertagna sanningar och nya forskningsresultat.

Därför känns det skönt att få orsak att fundera över om tjejerna tar snabbare kliv in i webb 2.0-världen trots att flertalet sidor av IT brukar beskrivas och "angripas" ur ett traditionellt maskulint perspektiv. Att vara IT-kompetent innebär att byta sladdar, fixa buggar och programera (vad vet jag- kvinna & beteendevetare- egentligen om vad de sysslar med). Samtidigt möts den kunskap som finns inom vår sektor ofta med tystnad och ignorans. Professioner som domineras av kvinnor värderas generellt lägre än manliga sektorer och bibliotekssektorns arbete med deltagande webb 2.0 hindras av IT-nissar som inte använder Second Life eller FlickR. Personer som har en helt annan kompetens än vår lyssnar inte till den vi besitter som ständigt arbetar med "innehållet" och med gemensamma, lättbegripliga system för informationsåtkomst och kunskapsförmedling.

Kanske är det inte så förvånande att den digitala världen nu också skall delas upp i "hans" och "hennes" och biblioteksarenans användarperspektiv på IT hamnar på den absolut anti-snobbiga och icke prestigefyllda sidan?

Istället för att fortsätta gnälla ska jag i alla fall konkludera att den refererade studien är glädjande då flertalet forskare och debattörer tidigare påpekat vilka viktiga och trygga arenor nätet kan ”erbjuda”(fast flickorna ofta är agerande aktörer inte "mottagare" av färdiglevererade lösningar) för unga kvinnors möjlighet att uttrycka sig och utveckla sin identitet och kommunicera kring "tunga" frågor.

Författare som Weber & Dixon och Sharon R. Mazzarella rekommenderas som fortsatt läsning kring flickors Internetanvändning. Weber & Dixon har bland annat skrivit om den omfattande konstruktionen av forum för unga kvinnor med ätstörningar men skriver även om flickors omfattande och kreativa bloggande som ersatt det privata skrivandet med vad man kanske kan kalla ett semi-privat forum för åsikter och känslor.

Mazzarella beskriver det rakt och enkelt när hon uttrycker att Internet är en fristad för unga kvinnor att diskutera det som tidigare avhandlats i de fysiska, begränsade ”flickrummen”.

Upp till kamp - på kvinnodagen - i så väl fysiska som digitala rum!