Som jag nämnde igår så finns det en intressant artikel om att med "tankekraft" (jag kommer inte på ngt bättre begrepp) styra en avatar (eller något annat).
Artikeln heter Brain Games Do new controllers that purport to interpret brain activity really work? och belyser hur "developers want to use EEG to let players control virtual environments with their minds".Namn att lägga på minnet, som nämns i artikeln, är Neurosky och Emotiv som båda är stora företag som arbetar med den här tekniken... Emily Singer, journalist och upphovskvinna till artikeln, lyfte ett stenblock i den virtuella världen framför sig genom att tänka att hon skulle göra det.
Vid sidan av de viktiga möjligheter som den här forskningen redan betytt och fortsätter möjliggöra för att utveckla hjälpmedel för att överbrygga funktionshinder eller skapa bra efterföljare till Wii vill jag även se den som en möjlighet att utveckla våra parallella liv till helheter med fler möjligheter till identitetsskapande. Judith Butlers begreppsvärld där genus är "performence" (därmed inte frivilligt, möjligt att frånsäga sig och kliva ur...) och andra beteendevetare & filosofer bör möta den utveckling som nu sker och fördjupa frågeställningarna kring hur vi kan bryta hegemoniska krav och roller snarare än reproducera dem.
Brian Simpson menade ju (när det fortfarande var möjligt att tänka sig nätrelationer som potential för gränsöverbyggande och maktförskjutning) att identitetsspel i digitala rum (en och flerdimensionella) kan motverka stereotypisering. Han menade också att mycket av de regleringar och den lagstiftning som omgärdar nätanvändningen förstärker stereotypiseringen av barn som å ena sidan oskuldsfulla och oananade och å andra sidan som värnlösa och i avsaknad av egna strategier och insikter i händelser och möten på sociala nätverksforum. (Elza Dunkels har ju sedemera explicit beskrivit barns motståndsstrategier...)
Den bild som visas i Brain games av journalisten som lyfter ett stenblock i virtuellt format är i likhet med virtuella världar som t ex Second Life baserad på stereotypa (det ordet börjar bli utslitet) imaginära uttryck. Frågan är väl hur även verksamheten, samtalen, nyanserna gör detsamma... För att återgå till Haraway m fl så är ju frågan vad ålder, kön, etnicitet etc betyder då den inte förkroppsligas. Den diskussion och de förhoppningar som nu är möjliga är egentligen desamma som i slutet av 90-talet. E-kommunikation i basal form gav idéer om verklig transgendered approach då liksom jag skriker halleluja över EEG-styrda aktiviteter nu. Varje teknisk "nyhet" kanske väcker samma förhoppningar. Låt oss hoppas det. För vad lever ideologier av? Någon form av näring måste tillsättas för att vi skall kunna tala om en första, andra eller tredje våg...
tisdag 12 augusti 2008
Ironin firar triumfer?
AB Svenska boklån länkar till mig... Hur ska jag nu se på det? Låt mig föreslå att ni lägger till följande trudelutt också:
Styr din avatar (ditt andra jag/ditt första jag?) med tanken
I technology review som jag skrev om igår finns en artikel om att styra avatarer i virtuella världar via EEG. Typ energi (?) från hjärnan. Tre pluppar på skallen och så tänker du vad avataren ska göra.
Med tanke på pågående korståg om kön, kropp och cyborgs/inforgs så får ni snart höra mer om det här.
Med tanke på pågående korståg om kön, kropp och cyborgs/inforgs så får ni snart höra mer om det här.
söndag 10 augusti 2008
Technology review. Alla mina fördomar krossade.
Technology review har i sitt juli-augusti nummer temat "The next bubble? The future of web 2.0"
(!).
Du vill väl läsa om hur det sociala nätverksanvändandet utvecklas, varför man tror att delar av verksamheten kommer krascha, hur allvarliga striderna om vår personliga info publicerad på nätverkssajter är och varför det finns stora problem med att skapa sin hälso/ohälso- profil på Google Health. (Fast artiklarna är bara i fulltext för den som betalar... Eller har andra vägar in.)
Ja ni hör. Mycket att läsa så nu slår såväl mammapraktiken som bloggaren igen butiken för kvällen. Jag själv, en kopp te och allt om The webs darks energy.
(!).
Du vill väl läsa om hur det sociala nätverksanvändandet utvecklas, varför man tror att delar av verksamheten kommer krascha, hur allvarliga striderna om vår personliga info publicerad på nätverkssajter är och varför det finns stora problem med att skapa sin hälso/ohälso- profil på Google Health. (Fast artiklarna är bara i fulltext för den som betalar... Eller har andra vägar in.)
Ja ni hör. Mycket att läsa så nu slår såväl mammapraktiken som bloggaren igen butiken för kvällen. Jag själv, en kopp te och allt om The webs darks energy.
lördag 9 augusti 2008
Fega kameleont-bibliotek(arier)
Okej. Halvtid. Fem dagars semester passerade och fem framför mig. Hör ett kraffsande ljud som låter precis som tassar med små klor på som rör sig uppför en trappa. Jag ligger kvar på soffan och lyssnar ganska länge. Tänker att om det är en hund som travat in i huset så behåller jag den. Hoppas vilande på brun manchester.
En kollega tipsade om Umeå-bibliotekens 25-åriga framtidsperspektiv (pdf) producerade av bibliotekschefen. Två timmars påtvingad tågresa passade ju bra för 27 sidors reflekterande om 2008 till 2033. Utan att vara den ständiga gnällande kuvade bibliotekarien så får jag väl med lite lägre tonläge än vad som är ärligt säga att jag blev besviken. Antagligen beror det på att jag tycker om storslagna planer och manifest för social rättvisa, ökad kunskap och demokrati. Jo, typ något sådant tänkte jag mig att Umeås "tjänsteskrivelse" skulle leverera: Om 25 år är vi en verksamhet i takt med vår tid! Vi har hittat arbetsmetoder och skapat aktiviteter som gjort oss till den självklara livsnerven i hela Umeåregionen för såväl företag som veganer (jag hoppas ni fortfarande rules där uppe i norr.)
Rapporten är väl tvärtemot dessa knarkade förhoppningar väldigt saklig och basal: Vi kan presentera denna verksamhet i dag och ni som kulturnämnd måste fatta beslut på följande punkter...
Vad är biblioteket? Slutsatserna landar mycket i de traditioner vi (kanske) redan är trygga i, att Förmedla kultur, tillgängliggöra information, vara en mötesplats.
Till sina verkställande uppdragsgivare; kulturnämnden, ställer man frågan om det är önskvärt att biblioteket håller mer öppet men med lägre bemanning för att kunna öka öppethållandet och tillhandahålla lokal samt självbetjäningsdelar av verksamheten.
Kanske är denna fråga signifikant för både Umeås och övriga folkbiblioteks verklighet?
När ska vi avskaffa oss själva?
När ska vi erkänna att andra vet bättre?
Det låter så himla fint och framåtsyftande att hitta olika vägar för ökad tillgänglighet men samtidigt saknar jag att någon sätter ner foten och säger vad biblioteket faktiskt är. Vad ska vi vara? Vilken funktion skall vi fylla? Javisst, vi tillhandahåller en viktig mötesplats - ett vardagsrum om man så vill: Men är en lokal med böcker, tidskrifter, datorer och utlåningsapparater ett bibliotek? Är det inte själva den professionella verksamheten i verb-form som utgör biblioteket? Är bibliotekarier böjda att hålla med om att obemannade lokaler med böcker i på skolor är bibliotek? Är vi beredda att rationalisera bort vårt eget kunnande för att vara hippa och anställa nya yrkeskategorier på biblioteket? Nu börjar jag debattera något som inte explicit föreslås i Umeåskrivelsen... Men man tänker sig en musikstudio i biblioteket med inspelnings och redigeringsutrustning...
Ja, en lokal prägel för att hitta sin egen form för folkbiblioteket i den egna omgivningen ter väl sig icke- provokativt... Men någonstans är vi väl "något eget". Jag tänker så ofta att jag inte är språkvetare, förskollärare eller litteraturpedagog. Jag är biblioteks och informationsvetare och menar att det utgör grunden och ramarna för hur jag själv som bibliotekarie bör sträva efter att verksamheten utvecklas.
Precis som i andra redovisningar klottras statistik. Ibland talar den, ibland inte... När det gäller barn och ungdomsverksamheten så är statistiken totalt geleaktigt antitransparent. Det finns inga svar att hämta i siffrorna. Varför? Jo, helt egocentrerat tänker jag på min egen yrkesutövning och att när den funkar som bäst resulterar den oftast inte i utlån...
Kanske är det just vikande utlåningssiffror som gör att man hämtar mycket inspiration i Storbritannien (idea stores- trenden inte i Umeå-skrivelsen men allmänt i biblioteksbruset) där biblioteket skall kunna transformeras till vad helst styrande kraft önskar. (Nu låter det som att idea stores är problemet. Så är det ju inte... Problemet är att bibliotekarierna likaväl kan forsa ut med badvattnet när nya trender hypar upp språk, innehåll och biblioteksmanagement) Det heter kanske att nu skapar vi bibliotek där användarna, medborgarna bestämmer innehållet. I Malmö har man nu ett projekt, Garaget, (blogg), för att testa det här konceptet... (Och de finns på Facebook - skål!)
Vad som skaver hos mig (som förvisso är så relativistisk å vill ge barnen Kalle Anka, TV-spel & Gossip Girl ) är att man inte är tydlig med en biblioteksidentitet som man inbjuder alla intresserade att utveckla. Hur kan det komma sig att bibliotek skall byggas från grunden för att vara relevanta i sitt lokalsamhälle?
När barnen fick rita bilder och lägga grund till spelet Library Creator inom projektet Mars express så begick man enligt min filosofi samma misstag: Man sa - här är en lokal - vad tycker ni om? Rymddräkter och swimmingpool blir självklara inslag...
Men vilken annan yrkeskategori hade lagt sig platt och sagt att vår verksamhet kan omskulpteras till precis vad som helst? Patient och anhörigorganisationer hade kunnat förbättra psykvården betydligt om de fick mer möjlighet att förmedla sina upplevelser och sin kunskap. Men det hade aldrig betytt att man startade från scratch och sa att läkares, sjuksköterskors och vårdares erfarenheter och utbildning inte behövde utgöra utgångspunkt.
Bibliotekarier behandlar sig själva så som genusvetare ofta behandlas av andra: Ni är jäviga, så insyltade. Bättre någon som är "objektiv" tar hand om grejen. För genusvetare betyder det att en manlig statsvetare tar plats som könsmakts- utredare. För bibliotekarier betyder det att "andra yrkeskategorier" måste in på biblioteken och ekonomer istället för bibliotekarier bli chefer... Eller att man säger till barn: Vi är ingenting alls - fyll oss med innehåll! Vi är så tråkiga. Save us from our selves.
Vilka självdestruktiva människor är det egentligen som blir bibliotekarier och ständigt osynliggör och ber om ursäkt för sin kunskap?
Svartvitt tänkande? Javisst, något måste ju vara fel på mig annars hade jag ju inte suttit två på natten - lyssnat på Imperiet och bloggat om bibliotek. Det räckte ju att jag skrev en rad om rasism i Skåne för att få svar på min blogg. Samma sak när man var feminist. Då gällde det att ständigt ducka samtidigt som man talade emot för att inte få en rejäl käftsmäll.
Va sjutton är det här för verksamhet? Med min kropp och min hjärna har jag varit någon slags jävla jesus-radikal murbräcka fram till dess jag valde yrkesbana. Och nu? Inte gör jag vad jag trodde skulle vara min uppgift: Verka för ett demokratiskt nätverkssamhälle i nära samarbete med medborgarna. Amen.
Kunskap, kulturella upplevelser och tillgängliggöra information. Umeåskriften pekar på att detta är ett lika viktigt demokratiuppdrag i dag som för hundra år sedan (s 20).
Så. Ut och uppfyll eller uppvigla massorna. Vilket det nu betyder att arbeta med att tillgängligöra information, möjliggöra kunskap och därigenom verka för ett demokratiskt samhälle.
Att köpa in rätt böcker från sambindningslistan och importera någon annans intellektuella burken-poster-arbete, det håller inte i längden... Och på den punkten lever Umeå-tänkaren upp till allas våra förväntningar om medborgarnytta, lyhördhet, varierande medier och mer teknik.
Slutligen.
För barn & ungdomar menar man sig i Umeå redan i dag
*stimulera nyfikenhet och läslust,
*ge rum för och uppmuntran till eget skapande,
*stärka barn och ungdomars personlighetsutveckling liksom deras utveckling till aktiva demokratiska samhällsmedborgare
Det låter som en sjuhelvetes barn & ungdomsverksamhet... (Önsketänkande?) Hoppas få se den en dag. Det enda jag saknar är barnkonventionens skrivningar om att mer explicit arbeta med att barn skall kunna göra sina röster hörda, sprida sina ord och delta i diskussioner eller piska politiker om de så önskar.... "Utveckling till" syftar väl mer på modellera-tänkandet beträffande barn. Väx, bli formad, fyll fyrtiofem - sen ska vi lyssna.
En kollega tipsade om Umeå-bibliotekens 25-åriga framtidsperspektiv (pdf) producerade av bibliotekschefen. Två timmars påtvingad tågresa passade ju bra för 27 sidors reflekterande om 2008 till 2033. Utan att vara den ständiga gnällande kuvade bibliotekarien så får jag väl med lite lägre tonläge än vad som är ärligt säga att jag blev besviken. Antagligen beror det på att jag tycker om storslagna planer och manifest för social rättvisa, ökad kunskap och demokrati. Jo, typ något sådant tänkte jag mig att Umeås "tjänsteskrivelse" skulle leverera: Om 25 år är vi en verksamhet i takt med vår tid! Vi har hittat arbetsmetoder och skapat aktiviteter som gjort oss till den självklara livsnerven i hela Umeåregionen för såväl företag som veganer (jag hoppas ni fortfarande rules där uppe i norr.)
Rapporten är väl tvärtemot dessa knarkade förhoppningar väldigt saklig och basal: Vi kan presentera denna verksamhet i dag och ni som kulturnämnd måste fatta beslut på följande punkter...
Vad är biblioteket? Slutsatserna landar mycket i de traditioner vi (kanske) redan är trygga i, att Förmedla kultur, tillgängliggöra information, vara en mötesplats.
Till sina verkställande uppdragsgivare; kulturnämnden, ställer man frågan om det är önskvärt att biblioteket håller mer öppet men med lägre bemanning för att kunna öka öppethållandet och tillhandahålla lokal samt självbetjäningsdelar av verksamheten.
Kanske är denna fråga signifikant för både Umeås och övriga folkbiblioteks verklighet?
När ska vi avskaffa oss själva?
När ska vi erkänna att andra vet bättre?
Det låter så himla fint och framåtsyftande att hitta olika vägar för ökad tillgänglighet men samtidigt saknar jag att någon sätter ner foten och säger vad biblioteket faktiskt är. Vad ska vi vara? Vilken funktion skall vi fylla? Javisst, vi tillhandahåller en viktig mötesplats - ett vardagsrum om man så vill: Men är en lokal med böcker, tidskrifter, datorer och utlåningsapparater ett bibliotek? Är det inte själva den professionella verksamheten i verb-form som utgör biblioteket? Är bibliotekarier böjda att hålla med om att obemannade lokaler med böcker i på skolor är bibliotek? Är vi beredda att rationalisera bort vårt eget kunnande för att vara hippa och anställa nya yrkeskategorier på biblioteket? Nu börjar jag debattera något som inte explicit föreslås i Umeåskrivelsen... Men man tänker sig en musikstudio i biblioteket med inspelnings och redigeringsutrustning...
Ja, en lokal prägel för att hitta sin egen form för folkbiblioteket i den egna omgivningen ter väl sig icke- provokativt... Men någonstans är vi väl "något eget". Jag tänker så ofta att jag inte är språkvetare, förskollärare eller litteraturpedagog. Jag är biblioteks och informationsvetare och menar att det utgör grunden och ramarna för hur jag själv som bibliotekarie bör sträva efter att verksamheten utvecklas.
Precis som i andra redovisningar klottras statistik. Ibland talar den, ibland inte... När det gäller barn och ungdomsverksamheten så är statistiken totalt geleaktigt antitransparent. Det finns inga svar att hämta i siffrorna. Varför? Jo, helt egocentrerat tänker jag på min egen yrkesutövning och att när den funkar som bäst resulterar den oftast inte i utlån...
Kanske är det just vikande utlåningssiffror som gör att man hämtar mycket inspiration i Storbritannien (idea stores- trenden inte i Umeå-skrivelsen men allmänt i biblioteksbruset) där biblioteket skall kunna transformeras till vad helst styrande kraft önskar. (Nu låter det som att idea stores är problemet. Så är det ju inte... Problemet är att bibliotekarierna likaväl kan forsa ut med badvattnet när nya trender hypar upp språk, innehåll och biblioteksmanagement) Det heter kanske att nu skapar vi bibliotek där användarna, medborgarna bestämmer innehållet. I Malmö har man nu ett projekt, Garaget, (blogg), för att testa det här konceptet... (Och de finns på Facebook - skål!)
Vad som skaver hos mig (som förvisso är så relativistisk å vill ge barnen Kalle Anka, TV-spel & Gossip Girl ) är att man inte är tydlig med en biblioteksidentitet som man inbjuder alla intresserade att utveckla. Hur kan det komma sig att bibliotek skall byggas från grunden för att vara relevanta i sitt lokalsamhälle?
När barnen fick rita bilder och lägga grund till spelet Library Creator inom projektet Mars express så begick man enligt min filosofi samma misstag: Man sa - här är en lokal - vad tycker ni om? Rymddräkter och swimmingpool blir självklara inslag...
Men vilken annan yrkeskategori hade lagt sig platt och sagt att vår verksamhet kan omskulpteras till precis vad som helst? Patient och anhörigorganisationer hade kunnat förbättra psykvården betydligt om de fick mer möjlighet att förmedla sina upplevelser och sin kunskap. Men det hade aldrig betytt att man startade från scratch och sa att läkares, sjuksköterskors och vårdares erfarenheter och utbildning inte behövde utgöra utgångspunkt.
Bibliotekarier behandlar sig själva så som genusvetare ofta behandlas av andra: Ni är jäviga, så insyltade. Bättre någon som är "objektiv" tar hand om grejen. För genusvetare betyder det att en manlig statsvetare tar plats som könsmakts- utredare. För bibliotekarier betyder det att "andra yrkeskategorier" måste in på biblioteken och ekonomer istället för bibliotekarier bli chefer... Eller att man säger till barn: Vi är ingenting alls - fyll oss med innehåll! Vi är så tråkiga. Save us from our selves.
Vilka självdestruktiva människor är det egentligen som blir bibliotekarier och ständigt osynliggör och ber om ursäkt för sin kunskap?
Svartvitt tänkande? Javisst, något måste ju vara fel på mig annars hade jag ju inte suttit två på natten - lyssnat på Imperiet och bloggat om bibliotek. Det räckte ju att jag skrev en rad om rasism i Skåne för att få svar på min blogg. Samma sak när man var feminist. Då gällde det att ständigt ducka samtidigt som man talade emot för att inte få en rejäl käftsmäll.
Va sjutton är det här för verksamhet? Med min kropp och min hjärna har jag varit någon slags jävla jesus-radikal murbräcka fram till dess jag valde yrkesbana. Och nu? Inte gör jag vad jag trodde skulle vara min uppgift: Verka för ett demokratiskt nätverkssamhälle i nära samarbete med medborgarna. Amen.
Kunskap, kulturella upplevelser och tillgängliggöra information. Umeåskriften pekar på att detta är ett lika viktigt demokratiuppdrag i dag som för hundra år sedan (s 20).
Så. Ut och uppfyll eller uppvigla massorna. Vilket det nu betyder att arbeta med att tillgängligöra information, möjliggöra kunskap och därigenom verka för ett demokratiskt samhälle.
Att köpa in rätt böcker från sambindningslistan och importera någon annans intellektuella burken-poster-arbete, det håller inte i längden... Och på den punkten lever Umeå-tänkaren upp till allas våra förväntningar om medborgarnytta, lyhördhet, varierande medier och mer teknik.
Slutligen.
För barn & ungdomar menar man sig i Umeå redan i dag
*stimulera nyfikenhet och läslust,
*ge rum för och uppmuntran till eget skapande,
*stärka barn och ungdomars personlighetsutveckling liksom deras utveckling till aktiva demokratiska samhällsmedborgare
Det låter som en sjuhelvetes barn & ungdomsverksamhet... (Önsketänkande?) Hoppas få se den en dag. Det enda jag saknar är barnkonventionens skrivningar om att mer explicit arbeta med att barn skall kunna göra sina röster hörda, sprida sina ord och delta i diskussioner eller piska politiker om de så önskar.... "Utveckling till" syftar väl mer på modellera-tänkandet beträffande barn. Väx, bli formad, fyll fyrtiofem - sen ska vi lyssna.
fredag 8 augusti 2008
Refugee studies centre library visar på bibliotekens överlevnad och vitala funktion i det civila och politiska systemen
"Jag har inte uppehållstillstånd någonstans. Jag fick inte vara i Ryssland, jag fick inget pass från Liberia. Jag vill bara leva någonstans."
Lopez Freedom Love Momo, papperslös (ref)
Hur vi hanterar smärtan inom oss skiljer sig. Jag är en informationsknarkare och antagligen passar det när man arbetar som bibliotekarie. Det här blogginlägget är en liten sammanfattning av bra informationsresurser jag mött när jag nu intellektuellt försökt hantera det faktum att jag bor i rasistiskt Skåne-land. Ja, det låter hårt. Men ungefär så känns det när Sverigedemokraternas opinionssiffror stiger och "alla" talar i termer av "vi och dom".
Nu är det dags att börja skolan för min yngsta dotter och vi bor mitt emellan en skola med gott rykte och många lintottar till ungar samt en skola med sämre rykte och ett stort antal barn med invandrade föräldrar. Förslag om att bussa barn mellan skolor för att få etnisk blandning har på fullt allvar diskuterats i barn- och utbildningsnämnden.
Redan här börjar väl definitionsproblemen för det spelar ju egentligen ingen roll om du själv, din mor eller din mormor invandrat. Utanförskapet skärs in i dig för att stanna så många generationer det är möjligt. Vi och dom- tänkandet skall segra. Så var ska min dotter med invandrad far och f d statslös farfar gå i skolan? Det finns inga klara regler för rasism och segregation är ett godtyckligt system.
Institute of race relations berättar om en nyligen utgiven bok om rasism bland brittiska barn. Boken har väckt stor uppmärksamhet och fått negativ publicitet redan innan den börjat säljas. Ämnet är mycket provokativt och tidningsartiklar har frågat sig vilket ansvar treåriga barn har. Samtidigt som jag söker vidare bläddrar jag bloggar och läser den dystopiska artikel Alsbjer redovisar till där biblioteken skulle vara lika "inne" som CD-skivor. De väldiga mängder välstrukturerade och tillgängligt presenterade resurserna om "forced refugees" över hela världen som samlas på Refugee studies centre vid Oxford universitet ger alla biblioteks-dissare på käften. Samlingarna är de största tillgängliga i världen "dedicated to forced migration". (Här kan jag (försöka) gå bakåt i tiden och se om liknande studier som den brittiska om rasism bland barn publicerats och snabbt inse att liknande samlingar inte hade kunnat möjliggöras utan bibliotekariers sinne för kunskapsorganisation och informationsarkitektur.)
I Information development finner jag också en ny artikel som berättar om hur mycket en samlande kraft, ett bibliotek, betytt för kunskapen och arbetet med "refugees and forced migration". Här understryks att vi lever i en informationsverklighet där såväl fysiska som digitaliserade resurser måste samlas och tillgängliggöras. Refugee studies centre gör just detta och möjliggör bättre underlag för alla organisationer och myndigheter som arbetar med "forced migration". Sarah Rhodes, bibliotekarie vid RSC, som skrivit artikeln berättar om hur informationsåtkomsten inom området varit god i Europa och Nordamerika medan man i andra regioner där information var "crucial" levde i ett "information vacuum".
Situationen har enligt Rhodes förbättrats bland annat genom skapandet av Forced migration online (FMO) 2002, en portal där såväl forskare som frivillligorganisationer samlas. Portalen har i nuläget 18000 hits daily och 22000 unika besök varje månad. RSC och FMO kallar Rhodes sammantaget för delar som "forms part of a hybrid library environment."
Rhodes sammanfattar att hon med sin artikel visar hur informationsverkligheten förändrats under en kort period: "This article has attempted to show how one subject field has evolved with technological and information revolution."
Banned books week
Banned books week 27 september till 4 oktober
Ett arrangemang av the American Booksellers Foundation for Free Expression och The American Library Association.
Kan vi delta? Hur? ("libraries send in your info")
Förberedelser pågår: bannedbooksweek.org via librarianinblack.
Kan vi lyfta digital censur på liknande sätt?
Ett arrangemang av the American Booksellers Foundation for Free Expression och The American Library Association.
Kan vi delta? Hur? ("libraries send in your info")
Förberedelser pågår: bannedbooksweek.org via librarianinblack.
Kan vi lyfta digital censur på liknande sätt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)