naken, uthängd, suicid, nätet

Metro skriver Hängdes ut nakna - tog livet av sig och överträffar SVT i osaklighet. Föga förvånande handlar det om bilder på nätet och utsatta ungdomar. Vad som inte heller förvånar är att Netscan är med och skapar "nyheten", underbygger diskursen om den farliga tekniken.

Tyvärr är Elza Dunkels också citerad. Skulle förvåna mig mycket om hon trivs i sällskapet.

Se mina tidigare bloggposter om Netscan och suicid för fler kommentarer.

SVT om chattande och googlande PRO-suicid

Om du ska ta livet av dig med sömnmedel och alkohol kan du förstärka chansen att dö genom att sätta en plastpåse över huvudet och trä ett gummiband runt halsen.

Referens: sjalvmord.com

I onsdags i Halmstad kom det upp att Kamratposten haft frågan uppe om att det är självmordsinstruktioner som hamnar på första plats om man googlar självmord. Ovan nämnda instruktioner finns på träff nummer ett; sjalvmord.com.

Karin Mattisson och uppdrag granskning (Självmord.net ) talar om den här webbplatsen som en instruktionsbok över hur man tar livet av sig. Visst är listan lång på preparat, växter och läkemedel som kan vara dödliga. Men inte är det ett tungt dokument som bör hanteras med det allvar som SVT gör. Efter tre minuters läsning hittar jag sakfel. Efter lite funderande inser jag att ett par kompletteringar och moderniseringar av texten hade den gjort mer relevant.

Vad vill jag ha sagt med detta? Att självmordsdokumentet borde uppdateras?

Knappast. Frågan är hur SVT hanterar träffar på google och vilken tyngd de "på ont" tillskriver dem.

Regeringens IT-företrädare säger i programmet att samarbete borde införas med google: se till att det finns andra bra länkar överst. (Googlar man självmord finns i o f s redan nu pro och anti- självmordssajter.)

Jakob Harnesk sa under onsdagens föreläsning ”Google är ingen sökmotor det är ett annonsföretag”. Hur många tänker i dessa termer och hur många ser google som en officiell aktör, partner och vägledare?

I programmet berättar man även om länder som infört förbud mot s k självmordssajter och konstaterar: ”I Sverige har frågan inte ens utretts.”

Uppdrag gransknings program ska uppröra. Men hur granskande är deras reportage? Om de hade behandlat ”nätet” (som talas om som ett statiskt singularis) som en plats för kommersialism, idealism, NGOs, vänskap, skräp, kommunikation och information. Om nätet hade bedömts efter samma måttstockar som information eller kommunikation IRL? Då hade programmet speglat tragedier istället för att söka samband och röda trådar utan att ha tillräckligt på fötterna för att svara mot kravet att inte pervertera utan spegla skeenden i någon slags allmänhetens tjänst.

Kanske bör de miljoner man planerar för lärarlyftet även gå till SVTs researchers för att de ska kunna diskutera och förhålla sig till nätet som den annonserings, publicerings och kommunikationsplats det är.

Att du kan finna människor som stödjer och hjälper dig med information och vägar för att ta ditt liv via pro-självmordssajter och chattar borde inte förvåna någon. Ändå blir detta SVTs grand narrative. Nämner man överhuvudtaget forskning om självmordssajter, självskadesajter och liknande som på djupet försöker skärskåda processerna och se deras utfall? Lyfter man överhuvudtaget frågan om preventivt arbete på nätet som det finns exempel på? Diskuterar man de rapporter som visar hur unga människor stödjer och uppmuntrar varandra att förstå sina problem och vara rädda om sig själva? En professor i programmet önskar sig preventiva sajter, det är allt.

Där hade SVT kunnat göra ett nedslag. Varför är nätbaserade miljöer så mycket mindre viktiga än IRL? Socialarbetare, fritidsledare och informationsvetare spenderar en bråkdel av sin arbetstid på nätbaserade forum där unga spenderar stor del av sina liv.

Föreläsningen i Kalmar: Biblioteksledare (konsulenter, chefer etc) diskuterar behovet av effektivisering och samordning av nätbaserat arbete. Vi kan inte sitta här och där i varsin kommun och arbeta på webben. Det har vi inte resurser för. I andra sammanhang är biblioteket en lokal angelägenhet för att man skall kunna möta, undersöka och svara mot de egna invånarnas behov... Men nätet - det är en plats. Kanske krävs där bara en bibliotekarie som nationellt servar och kommunicerar med låntagare?

Kanske kräver suicid-preventionen också något annat än ett förfasande över webbplatser (enkla att öppna, stänga, omforma) som berättar om tungmetaller och fosfater.

Visst är det viktigt att tala om människor jag, du, vi förlorat. Det kan vara meningsfullt att poträttera dem i SVT...

Men stanna då vid att beskriva en människas historia och saknad efter den - det är ju viktigt nog.


Gör inte ytterliggare onyanserade slaskreportage om detta nät som sprider mobbing, knark och förödelse... För då blundar ni med ena ögat.