Jag finns nu på Barfotainfo.
En plats för informationsvetare som går barfota på hårt grus.
måndag 15 november 2010
onsdag 18 augusti 2010
Bloggavslut
Den här bloggen kommer att ersättas med en informationsvetarblogg under hösten. Återkommer när det blir aktuellt och övriga livspusslet fallit på plats!
Summa av okuvligs tid:
PAGE VIEWS Total 54,417
Inlägg: 1006
Adjö!
Summa av okuvligs tid:
PAGE VIEWS Total 54,417
Inlägg: 1006
Adjö!
lördag 3 juli 2010
En okuvlig bibliotekaries framtid
Som ni ser är bloggen mer heldöd än halvdöd. När jag nu "firar" ett år som arbetslös krymper idealens kraft och jag delar inte längre med mig till den informations och biblioteksvärld jag älskar. Fortfarande sköljer viktiga informationsfrågor över mig, inte minst inför valet, men jag prioriterar att låta debatterandet stanna i mitt eget huvud till förmån för att vara en fotbollsmamma och grönsaksodlare.
Mitt behov och intresse av att verka inom de sociala medierna och att som informationsvetare bidra till dess utveckling tar sig nu uttryck på andra platser.
Till er som fortsätter att hålla informationsrättigheternas fana högt kan jag bara skicka ett Lycka till och hoppas att ni befinner er mitt inne i den miljö ni så starkt bidrar till att utveckla. För mig räcker det dock inte längre att vara del av e-informationsfältet. Jag behöver några av er "IRL" för att driva den här bloggen så som det var tänkt och som den, innan jag blev ointressant på arbetsmarknaden, faktiskt till min glädje gjorde.
Önskar er en fin sommar och att ingen av er (ni vet vilka ni är) ska göra som jag och sluta arbeta solidariskt för en mer demokratisk värld.
Mitt behov och intresse av att verka inom de sociala medierna och att som informationsvetare bidra till dess utveckling tar sig nu uttryck på andra platser.
Till er som fortsätter att hålla informationsrättigheternas fana högt kan jag bara skicka ett Lycka till och hoppas att ni befinner er mitt inne i den miljö ni så starkt bidrar till att utveckla. För mig räcker det dock inte längre att vara del av e-informationsfältet. Jag behöver några av er "IRL" för att driva den här bloggen så som det var tänkt och som den, innan jag blev ointressant på arbetsmarknaden, faktiskt till min glädje gjorde.
Önskar er en fin sommar och att ingen av er (ni vet vilka ni är) ska göra som jag och sluta arbeta solidariskt för en mer demokratisk värld.
lördag 22 maj 2010
Fega inte ur nu Bmölla, ta saken i egna händer :)
Bromölla bibliotek kommer att börja använda sociala medier efter SKLs tillkännagivande av riktlinjer, meddelar Kristianstadsbladet i dag. I artikeln anges att man först tänker framföra önskemål om detta till it-styrgruppen, den samling som stängde ner Bromöllas aktivitet i förra rundan.
Hoppas innerligt att biblioteket tänker om på denna punkt och drar i gång sina planer omedelbart. Bromölla kommun är ett byråkratiskt gnissligt maskineri och man bör nu inte invänta okej från "högre ort". Det framgår klart och tydligt i SKLs dokument att det är arbetsledaren på arbetsplatsen som har avgörandet i sin hand. Således är det just bibliotekssamordnare Pia Karlsson som har rätt att fatta beslutet. Våga nu göra det!
I artikeln citeras jag:
Läs vidare i mitt tidigare blogginlägg från tionde maj, SKL ger upprättelse. Shit, vilken grej!, där jag närmare analyserar SKLs rapport.
Hoppas innerligt att biblioteket tänker om på denna punkt och drar i gång sina planer omedelbart. Bromölla kommun är ett byråkratiskt gnissligt maskineri och man bör nu inte invänta okej från "högre ort". Det framgår klart och tydligt i SKLs dokument att det är arbetsledaren på arbetsplatsen som har avgörandet i sin hand. Således är det just bibliotekssamordnare Pia Karlsson som har rätt att fatta beslutet. Våga nu göra det!
I artikeln citeras jag:
Lina Ydrefeldt (sic!) jobbade 2007 på Bromölla bibliotek och var den som
drog igång arbetet med att kommunicera med allmänheten via sociala medier. Hon
är än i dag kritiskt till stängningen.– Så som vi blev behandlade i Bromölla,
det var rent och skärt maktmissbruk. Vår information totalignorerades och därför
är det en viktig upprättelse som SKL har gett, säger hon och påpekar att det är
viktigt att biblioteken står upp för yttrande- och informationsfrihet.
Läs vidare i mitt tidigare blogginlägg från tionde maj, SKL ger upprättelse. Shit, vilken grej!, där jag närmare analyserar SKLs rapport.
onsdag 19 maj 2010
Varför tar inte bibliotekariekåren ansvar i diskussionen om TPB etc?
Anna Troberg skriver om avsaknaden av en allmän politisk bloggosfär som stödjer fildelningen och mer specifikt diskuterar att TPB nu "räddats" av Pp.
Det vore mer rakryggat att diskutera dessa frågor oavsett partitillhörighet eftersom vi redan vet hur frågan om fri information och kultur skär igenom alla de politiska partierna. Troberg har helt klart en poäng att man inte kan släppa den bollen av vilket skäl det vara månde, undvika inre splittringar, osäkerhet i argumentationen eller att uppleva sig kväsd av de maktbefogenheter som pirathatarna innehar.
Vad gäller bibliotekariekåren så är faktiskt Trobergs inlägg ännu mer intressant än vad gäller de etablerade partiernas tystnad. Ingen begär av er att ni ska gå runt med virtuella eller fysiska banderoller för TPBs överlevnad. Men för fasen - slut tig i själva debatten. Den kunskap om sociala medier, yttrandefrihet och levande kultur som finns i alla generationer av bibliotekarier tiger still när det nu gungar som mest. Trotsa denna tystnads- ande och passivitet. Bjud in politiker att debattera och presentera sin informationspolitik hos er. Våga lägga upp idéer och frågor på era bloggar. Vi hade kunnat göra skillnad. Vilka mekanismer är det som gör att vi tiger i dessa frågor? Behöver vi mycket mer smäll på fingrarna för att reagera? Lite U S amerikansk erfarenhet i stil med Patriot Act på de svenska biblioteken?
Kanske hade det inte hjälpt. Vi har redan allvarliga angrepp på yttrandefrihet och den personliga integriteten. Ändå upplever vi inte att bibliotekarierna är ett skrå som reagerar. Vi behöver en yrkesstolthet och en ansvarskänsla som sträcker sig mellan det institutionella och samhälleliga fälten. Vi måste ha en medveten yrkeskodex. Vilken är vår samlade etik inför censur?
Det vore mer rakryggat att diskutera dessa frågor oavsett partitillhörighet eftersom vi redan vet hur frågan om fri information och kultur skär igenom alla de politiska partierna. Troberg har helt klart en poäng att man inte kan släppa den bollen av vilket skäl det vara månde, undvika inre splittringar, osäkerhet i argumentationen eller att uppleva sig kväsd av de maktbefogenheter som pirathatarna innehar.
Vad gäller bibliotekariekåren så är faktiskt Trobergs inlägg ännu mer intressant än vad gäller de etablerade partiernas tystnad. Ingen begär av er att ni ska gå runt med virtuella eller fysiska banderoller för TPBs överlevnad. Men för fasen - slut tig i själva debatten. Den kunskap om sociala medier, yttrandefrihet och levande kultur som finns i alla generationer av bibliotekarier tiger still när det nu gungar som mest. Trotsa denna tystnads- ande och passivitet. Bjud in politiker att debattera och presentera sin informationspolitik hos er. Våga lägga upp idéer och frågor på era bloggar. Vi hade kunnat göra skillnad. Vilka mekanismer är det som gör att vi tiger i dessa frågor? Behöver vi mycket mer smäll på fingrarna för att reagera? Lite U S amerikansk erfarenhet i stil med Patriot Act på de svenska biblioteken?
Kanske hade det inte hjälpt. Vi har redan allvarliga angrepp på yttrandefrihet och den personliga integriteten. Ändå upplever vi inte att bibliotekarierna är ett skrå som reagerar. Vi behöver en yrkesstolthet och en ansvarskänsla som sträcker sig mellan det institutionella och samhälleliga fälten. Vi måste ha en medveten yrkeskodex. Vilken är vår samlade etik inför censur?
tisdag 18 maj 2010
Släpp TPB fritt, det är vår(t)!
Att hålla på och försöka stänga ner Pirate bay är ett projekt som motverkar utvecklingen av ett demokratiskt informationssamhälle. Sajten har kommit långt i frågor om hur man bör disponera innehåll, synliggöra medverkandens omdömen och främja debatt. Samtidigt har vi många forskare som följer TPBs utveckling och på rak arm kan använda skeenden och utveckling på platsen för att bidra till effektivare fildelning och informationsförmedling i stort.
Många vill gärna fokusera på att det bara är korkat att stänga ner sajten. Den kommer ju som bekant tillbaka. Men än viktigare är ju att fildelningen av populärkultur knappast kommer påverkas. De stora mediekonglomeraten kan kanske lyckas spränga TPB en dag. Men; fildelningen finns överallt och är nu smidigt lättåtkomlig genom fildelningsprogrammen i sig. Du behöver inte goda "fildelningsbibliotek" för att upprätthålla spridningen av amerikanska serier etc.
Vad som däremot är mycket allvarligt, är att den position som TPB med sin stora användarskara och internationella genombrott behövs för debatt och forskning om goda informationsdelningssystem.
Det finns så mycket att göra på TPB i fråga om användarvänlighet och kunskapsorganisation. Men där finns också så mycket att lära om informationsgemenskaper och olika tekniker bakom den solidariska kulturen.
TPB är nutidens lösningar på informationsbehov. Låt oss gemensamt arbeta vidare med dess svagheter och styrkor.
Många vill gärna fokusera på att det bara är korkat att stänga ner sajten. Den kommer ju som bekant tillbaka. Men än viktigare är ju att fildelningen av populärkultur knappast kommer påverkas. De stora mediekonglomeraten kan kanske lyckas spränga TPB en dag. Men; fildelningen finns överallt och är nu smidigt lättåtkomlig genom fildelningsprogrammen i sig. Du behöver inte goda "fildelningsbibliotek" för att upprätthålla spridningen av amerikanska serier etc.
Vad som däremot är mycket allvarligt, är att den position som TPB med sin stora användarskara och internationella genombrott behövs för debatt och forskning om goda informationsdelningssystem.
Det finns så mycket att göra på TPB i fråga om användarvänlighet och kunskapsorganisation. Men där finns också så mycket att lära om informationsgemenskaper och olika tekniker bakom den solidariska kulturen.
TPB är nutidens lösningar på informationsbehov. Låt oss gemensamt arbeta vidare med dess svagheter och styrkor.
Bryt ner barnkonventionens artiklar till implementerbara delar till förmån för barnens cybervärd & behov
Mänskliga rättigheter och framförallt barnkonventionen är viktiga delar av informationsdiskursen. Men i FNs dokument för "barns bästa" tycks fortfarande ett djupare engagemang kring nätliv saknas.
Å ena sidan krävs en sammanhållen teoribildning kring vad barnkonventionen som helhet skall och bör betyda för barns nätliv. Å andra sidan bör vi diskutera hur våra uppdrag på olika nivåer måste förändras i relation till barnkonventionen som styrande dokument, när en signifikant del av gruppen barn i samhället fått sin verklighet dramatiskt förändrad.
Wilson & McAloney pekar dock på de många aktörer som upprätthåller nätets former och avsaknaden av en samlad byråkrati med ansvar att implementera och förändra.
Detta hindrar dem dock inte från att peka på risker och problem som unga - i konflikt med barnkonventionen - ställs inför på nätet. De diskuterar även hur viktiga de ökande möjligheterna är för barnen. Tyvärr har deras välskrivna artikel en slagsida mot risk och problemområdet. Det handlar mycket om att skydda barn i cyberrymden såväl som IRL (Ibid.). Samtidigt som detta framhålls bör nätforskare vara noga med att fylla den andra vågskålen: empowermentmöjligheter.
Att beskriva barn i termer av offer och i behov av skydd kan vara nödvändigt. Men att fastna i denna typ av resonemang leder till att barnkonventionen som praktfullt och krävande dokument avpolitiseras och reduceras till en radda frågor om just de äldres skyldigheter att vaka över yngre.
Barnen som aktiva individer i samhället med rättigheter att skriva, tala och sprida budskap är andra delen av dokumentet och på denna punkt är behoven av välformulerade uppdaterade riktlinjer till t ex kommunerna av nöden.
Det vore naturligt att varje arbetsplats, styrgrupp eller institution som arbetar med barn tar ansvar för att bryta ner barnkonventionens mål till enheter som kan appliceras och följas upp i fråga om ungas nätdeltagande. Om detta gjordes kunde vi snabbare få en reell IT-implementering i skola och biblioteksväsende. Vi skulle troligen även kunna se förändringar i den digitala klyftans konsekvenser. Med en barnkonvention som följs av vuxna i barns skol och fritidsaktiviteter hade socialgrupp, genus och etnicitet kunnat minska påverkan på It-literacy, IT-glädje och tekniktillgång.
Å ena sidan krävs en sammanhållen teoribildning kring vad barnkonventionen som helhet skall och bör betyda för barns nätliv. Å andra sidan bör vi diskutera hur våra uppdrag på olika nivåer måste förändras i relation till barnkonventionen som styrande dokument, när en signifikant del av gruppen barn i samhället fått sin verklighet dramatiskt förändrad.
Wilson & McAloney pekar dock på de många aktörer som upprätthåller nätets former och avsaknaden av en samlad byråkrati med ansvar att implementera och förändra.
Detta hindrar dem dock inte från att peka på risker och problem som unga - i konflikt med barnkonventionen - ställs inför på nätet. De diskuterar även hur viktiga de ökande möjligheterna är för barnen. Tyvärr har deras välskrivna artikel en slagsida mot risk och problemområdet. Det handlar mycket om att skydda barn i cyberrymden såväl som IRL (Ibid.). Samtidigt som detta framhålls bör nätforskare vara noga med att fylla den andra vågskålen: empowermentmöjligheter.
Att beskriva barn i termer av offer och i behov av skydd kan vara nödvändigt. Men att fastna i denna typ av resonemang leder till att barnkonventionen som praktfullt och krävande dokument avpolitiseras och reduceras till en radda frågor om just de äldres skyldigheter att vaka över yngre.
Barnen som aktiva individer i samhället med rättigheter att skriva, tala och sprida budskap är andra delen av dokumentet och på denna punkt är behoven av välformulerade uppdaterade riktlinjer till t ex kommunerna av nöden.
Det vore naturligt att varje arbetsplats, styrgrupp eller institution som arbetar med barn tar ansvar för att bryta ner barnkonventionens mål till enheter som kan appliceras och följas upp i fråga om ungas nätdeltagande. Om detta gjordes kunde vi snabbare få en reell IT-implementering i skola och biblioteksväsende. Vi skulle troligen även kunna se förändringar i den digitala klyftans konsekvenser. Med en barnkonvention som följs av vuxna i barns skol och fritidsaktiviteter hade socialgrupp, genus och etnicitet kunnat minska påverkan på It-literacy, IT-glädje och tekniktillgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)